1100-1400-tal: Upptäckten
Ingen vet exakt när man först upptäckte silver i Sala. Nya rön visar att brytning i liten skala började redan under 1100-talet. Gamla sägner berättar om hur bönder från trakten, estniska rövare, svedjebönder från Finland och biskopar alla sökte efter den åtråvärda silvermalmen. I slutet av 1400-talet fick gruvverksamheten ny fart när silverfyndigheterna i Herr Stens botten började bearbetas. Denna gång ska det, enligt legenden, ha varit storbonden Bråsta-Lars kor som fick silver på sina horn och avslöjade silvret!

1500-1600-tal: Storhetstiden
Under 1500-talet upplevde gruvan sin absoluta storhetstid. I Herr Stens botten och andra gruvor bröts stora mängder silver, ibland så mycket som 3000-4000 kilo rent silver per år. Gustav Vasa visade stort intresse för gruvan och kallade den för ”Svea Rikes skattkammare”. Många bönder övergav sina jordbruk för att delta i silverbrytningen. Ett blomstrande vildvuxet samhälle, Gruvbyn, växte upp runt gruvan. Som mest hade detta samhälle minst 1500 invånare, att jämföra med Stockholms cirka 8000 invånare. Efter stora rasolyckor i slutet av 1500-talet kallades skickliga tyska experter in för att förbättra brytningsmetoderna. Nya mäktiga schakt som Drottning Christinas schakt sänktes till 200 meters djup. Resultatet blev att gruvan fick en andra storhetsperiod i slutet av 1600-talet.

1700-tal fram till idag: Silverjakten fortsätter
För Sala silvergruva var 1700-talet ett århundrade som präglades av kris och ekonomiska problem. Först i mitten av 1700-talet stabiliserades verksamheten genom upptäckten av silverfyndigheter på 90-metersnivån, Halvvägsmalmerna. Dagens besökare kan dock betrakta det imponerande, envisa arbete som gruvarbetarna utförde under 1700-talet. Både visningsdelarna på 60 meter och Ulrica Eleonora gruva på 155 meter gjordes nämligen huvudsakligen under detta århundrade. Under 1800-talet inriktades arbetet vid gruvan alltmer mot andra metaller än silver. En omfattande blyhageltillverkning påbörjades vid gruvan. I slutet av 1800-talet effektiviserades brytningen när dynamiten introducerades, samtidigt som staten överlämnade gruvan till privata bolag. År 1908 upphörde den huvudsakliga brytningen av silver och 1962 stängdes den sista silvergruvan i Sala.