Varukorg
Logga in
HISTORY AND FACTS
SVEA RIKES SKATTKAMMARE
Sala silvergruva har en lång och brokig historia som förstås berättas allra bäst på plats av våra skickliga guider. För dig som vill skaffa dig en uppfattning om platsen innan ditt besök hos oss, följer här ett antal korta fakta och en tidslinje med några nedslag i gruvans närmast outtömliga historia. Glück auf!
KORT FAKTA
VISSTE DU ATT?
– Gruvan började brytas i slutet av 1400-talet och bearbetades fram till 1908 då den stängde. Brytningen kom i gång igen efter andra världskriget och pågick fram till 1962.
– Storgruvan består av ca 20 km orter (gruvgångar) ca 200 bergrum och otaliga schakt. Gruvan började brytas i slutet av 1400-talet. Brytningen kom i gång igen efter andra världskriget och pågick fram till 1962.
– Vintertid finns det ett par tusen fladdermöss i gruvan.
– Drottning Christinas schakt var i slutet av 1600-talet världens djupaste och är fortfarande världens största tillmakade gruvschakt. Carl XI:s schakt var gruvans djupaste med ett djup av 318,6 meter, alltså nästan lika djupt som Eiffeltornet är högt!
– Silver var förr en viktig myntmetall, men idag används metallen i alla möjliga sammanhang. Inte minst i elektronik. Utan silver inga smartphones…
– Knektschaktet, är 155 meter djupt, alltså lika djupt som Kaknästornet i Stockholm är högt! År 2003 installerades moderna hissarna i schaktet.
– Gruvarbetarna var under jord 10 till 12 timmar per dag, sex dagar i veckan.
– Små gruvhästar, Gotlands- och Ölandsruss, användes under jord. De hissades ner med hjälp av speciella hästselar. Hästarna bodde i stall under jord och fick komma upp åtminstone två gånger per år.
– Hela familjer var sysselsatta vid gruvan. Under jord arbetade endast män, men kvinnor, barn och äldre var verksamma med diverse sysslor ovan jord. De ägnade sig bland annat åt sovring, alltså malmsortering, späntade långa stickor till de bloss (facklor) som lyste upp gruvan, tog hand om hästarna till vindor (hissverk) och körslor (transporter till och från gruvan).
– Det har genom århundradena funnits hundratals olika yrkestitlar vid gruvan och hyttan. Vad sägs om: sköljpojke, slamlöpare, smältarålderman, syltbisse, uppskärare, vaskgosse, blosspäntare, bortlöpare och mjölvaskare.
-Gruvan var en farlig arbetsplats med ständiga olyckor och skador. Krossade tår, ömmande ryggar och rökskador på grund av eldningen under jord är några exempel.
– Ett enormt vattensystem försåg gruvan och hyttan med kraft. Det var en större bedrift än själva gruvan och finns till stora delar bevarat runtom i Sala.
FÖR 1,89 MILJARDER ÅR SEDAN…
BERGET OCH MALMEN
Börjar berggrunden i Sala att bildas. Om du sträcker ut din ena arm och tänker att axeln utgör startpunkten, alltså nästan 1,9 miljarder år tillbaka i tiden, så representerar den yttersta spetsen på långfingrets nagel hela mänsklighetens historia. Huvudbergarten i Sala silvergruva är en dolomitmarmor som utgör värdbergart för olika så kallade sulfidmineral. Två av de viktigaste malmmineralen i trakten är blyglans (galenit) och zinkblände (sfalerit). Blyglansen i Sala är rik. Den innehåller nämligen halter av silver på några promille och uppemot hela 1 procent. När halten är så hög får vi alltså ut 10 kg silver per ton bruten malm. Gruvan är alltså både en zink-, bly- och silvergruva. Förutom blyglans har även andra silverförande mineral påträffats här och mindre mängder gediget silver.
TIDSLINJE – MEDELTIDEN
SILVERPRODUKTIONEN
Det finns spår vid gruvan som tyder på att silverproduktionen i Sala kom i gång redan på 1200-talet. Väsby kungsgård i Väsby by, som spelat en central roll för Kronans kontroll över silvergruvan, kan ha anor ända från 1200-talet. På 1300-talet fanns det tre byar i det som skulle bli Salatrakten, Väsby, Ekeby och Bråsta by. Sala sockenkyrka byggs.
SEKELSKIFTET 1400/1500
SENMEDELTID
VASATID
Enligt en skröna upptäcks stora malmfyndigheter på Salberget av betande kor som ägdes av Lars Ingevaldsson från Bråsta by.
1512: Sten Sture den yngre utfärdar den 8 augusti ett privilegiebrev för Salberget. Silvergruvan är såklart högintressant för rikets herrar, såväl kungar, riksföreståndare som biskopar. 1500-talet ser utbyggnaden av gruvans omfattande vattensystem.
Det är en fascinerande bedrift att leda vatten till hyttorna och så småningom till gruvan. Vattenkraften var det centrala energislaget fram till ång- och elkraftens genombrott i slutet av 1800-talet. Under hela 1500-talet växer Salas föregångare, Gruvbyn, fram alldeles intill gruvorna. Här bor omkring 1000 personer i mitten av århundradet. Gustav Vasa skapar Väsby län där kungsgården utgör administrativt nav. Detta var ett av många steg han tog för att tillskansa sig så mycket kontroll som möjligt över silvergruvan.
1538-48: Silvertillverkningen vid Sala silvergruva når en topp på ca fyratusen kilo rent silver per år. Gustav Vasa kallar gruvan för ”Svea Rikes Skattkammare”. Han är mycket mån om produktionen och bor i perioder i Väsby kungsgård varifrån han styr verksamheten med järnhand. I mitten på 1540-talet tvingar han bergsmännen (andelsägare) att riva sina hyttor och en stor hyttanläggning byggs 4,5 km från gruvan intill Sala damm. Där processas det mesta av silvret fram ur malmen ända till 1880-talet.
1571 Stora ras drabbar gruvan och Johan III kallar platsen för ”mördarkulan”. Men man ger inte upp, även om uppförsbacken för verksamheten var kolossal.
1595: Den första vattendrivna pumpanordningen installeras vid gruvan. Ett stort tekniskt språng. Arbetet leddes av tyska experter.
1604: Det första välplanerade schaktet, Knektschaktet, påbörjas. Det kommer så småningom att hysa gruvans stora pumpverk där grundvattnet pumpades upp under cirka 200 års tid.
OM STORMAKTSTIDEN
STORMAKTSTIDEN
1622: Ett nytt centralschakt börjar sänkas. Det får namnet Makalösschaktet, eller kort och gott Makalösen. Antagligen för att man stötte på rika fyndigheter av silvermalm under arbetets gång.
1624: Sala stad grundas ca 2,5 kilometer nordost om gruvområdet. Den gamla Gruvbyn utryms och bergsmännen tvingas flytta in i nya gårdar i den rutnätsformade staden. Gustav II Adolf satsar med andra ord stort på en upprustning av Sala och den åtråvärda silverproduktionen.
1628: Den mycket skicklige bergsmannen Georg Grissbach från Harz i Tyskland får i uppdrag av Gustav II Adolf att leda arbetet med att få gruvan på fötter igen. Det gör han med bravur och vid Grissbachs död 1651 fullkomligt kokar det av aktivitet vid och omkring gruvan. Silverproduktionen stiger äntligen under den andra hälften av 1600-talet.
1640: Den nya kanalen, Griesbachs kanal, som sträcker sig från Långforsen till gruvan färdigställs. Vattenkraften möjliggör byggandet av landets första vattendrivna hissanordning.
1641: Sala stadskyrka, som uppkallas efter drottning Kristina, står färdig. Den är ett mäktigt utropstecken som syns vida omkring idet flacka landskapet med sitt 80 meter höga torn. Det markerar att Sala är en viktig plats för riket.
1649 Drottning Kristina skriver på dokumentet som innebär grundandet av Kungliga Bergskollegium, en statlig myndighet med ansvar för bergsbruket i riket. Sverige delas in i 12 bergmästardömen varav Sala utgör nummer 1. Bergmästare Georg Grissbach, som var idégivare till myndigheten, bär vid det här laget titeln överbergmästare över rikets silver-, koppar- och blygruvor.
1650: Drottning Christinas schakt, ett av de största projekten i gruvans historia, påbörjas. Efter drygt 10 års arbete med att sänka schaktet nås 190 meter där stora fyndigheter börjar bearbetas.
1670: Arbetet med Karl XI:s schakt startar men avbryts efter tre år. Vid det här laget är större delen av gruvans vattensystem utbyggt. Ett tjugotal dammar är anslutna till det stora systemet som för vatten till gruvans maskiner. Den stora hyttans vattensystem är ännu större med sina drygt 30 dammar. Vattensystemet är egentligen en större bedrift än själva gruvan.
1687: Kung Karl XI besöker gruvan under sin Bergslagsresa och hissas ner i Christinaschaktet i en blåmålad malmtunna med bänk. Han leds runt i gruvan en hel dag och det hålls en festmåltid i ett av de stora bergrummen på mer än 200 meters djup. Ett kungligt sigill huggs in i berget som ett minne av denna nedstigning. Tunnan finns än idag att beskåda tillsammans med ett porträtt av kungen och en minnesmedalj i silver.
1690-talet En ny nivå på 155 meters djup tas upp. Den uppkallas så småningom efter drottning Ulrica Eleonora, Karl XII:s lillasyster, som tjugo år senare skulle vistas i Sala för att fly undan pesten som härjade i Stockholm.
ETT TUFFT ÅRHUNDRADE
1700-talet
Detta århundrade, som inleds med Stora Nordiska kriget och stormakten Sveriges fall, präglas vid Sala silvergruva av nedgång och stora svårigheter. Trots detta fortsätter man ändå att hoppas och satsa på gruvan.
Under 1700-talet ökas bruket av krut i gruvan. Krutspräningen kompletterar tillmakningen. 1710-1711 huserar delar av hovet i Sala. De är på flykt undan pesten som drabbar Stockholm utan pardon. Bergslagen ansågs vara en skyddad plats eftersom man trodde att röken från rostugnarna vid hyttorna motverkade pesten. Kanske låg det någonting i det eftersom råttor sägs sky den sortens ofta svavelstinkande rök.
1724: Anders Celcius besöker gruvan och utför trycktester under jord.
1736: Så gott som hela Sala stad brinner ner till grunden, inklusive rådhus och kyrka. Under ledning av den driftige Bergmästaren Daniel Bergenstjerna planeras återuppbyggnaden av staden, men det skulle ta lång tid innan staden var helt återställd. Daniel Bergenstjerna leder med stor skicklighet arbetet med att ta sig an malmstreck som fanns på högre nivåer än de man bearbetade på 1600-talet. Dessa fyndigheter på mellan 40 och 90 meters djup gavs namnet halvvägsmalmerna. Samtidigt fortsatte arbetet djupare ner i berget, inte minst på 155-metersnivån.
1787: Nya ugnar införs vid hyttan. Dessa s.k. högugnar gör att blyet i malmen kan tas tillvara.
UTREDNING TILLSÄTTS
DET TIDIGA 1800-TALET
Gruvan är ifrågasatt och en utredning tillsätts på 1810-talet. En av utredarna är den mycket lovande bergsmannen Jacob Henrik af Forselles.
År 1817 utnämns han till bergshauptman i Sala och kommer att leda ännu en uppbyggnadsperiod i ett rasande tempo. Han verkade fram till sin död 1855. af Forselles devis, “Jag heter af Forselle, är satt i lung och kronas ställe och för er go’ herrar gör jag som jag vill”, säger allt om hans självförtroende och kraftfulla ledarstil. Trots jättesatsningar lyckades man inte få verksamheten riktigt på fötter. Bland satsningarna kan nämnas fortsatt sänkande av både Karl XI:s och Drottning Christinas schakt, och anläggandet av Sala kanal (“Pråmån”) mellan gruvan och staden. Även vid anrikningen pågår ett febrilt arbete för att effektivisera processen från silvemalm till silvertacka.
1819‐24: Två stora bok‐ och vaskverk byggs vid gruvan. Nu föranrikas för första gången malmen på plats. Den förananrikade malmen transporteras sedan under 50 år till hyttan genom pråmfart via en omlastningsplats i nuvarande Järnvägskvarteret.
industrialiseringen tar äntligen fart
DET SENA 1800-TALET
I mitten av 1800-talet börjar industrialiseringen ta fart på allvar i Sverige. Den gamla statliga silvergruvan går successivt över i händerna på privata ägare.
1873: Sala järnvägsstation invigs under pompa och ståt. Den gamla bergstaden på gränsen mellan Västmanland och Uppland får nu koppling till resten av världen på ett aldrig tidigare skådat sätt.
1877: Under gruvingenjör sedermera bergshauptmannen Th Nordströms ledning lämnar man den urgamla tillmakningsmetoden och går över till så kallad enmansborrning och dynamitsprängning. Alfred Nobel hade tio år tidigare tagit patent på denna revolutionerande uppfinning. Den livsfarliga röken från eldarna ersattes av sprängdamm och arbetsmiljön under jord förändrades radikalt. Dessutom krävdes långt färre underjordsarbetare när de nya metoderna infördes.
1879: Ångdrift gör det möjligt att uppföra ett nytt anrikningsverk för vaskmalmen vid gruvan. Nu sker hela processen för att utvinna silver vid Sala Silvergruva. Anrikningsverket ritas och uppförs av den unge ingenjören August Heberle med hjälp av hans lillebror Wilhelm. Deras ankomst till Sala kommer att förändra gruvan för all framtid.
1880-talet: bröderna Heberle utför banbrytande experiment för att på våtkemisk väg laka ur silver och andra metaller ur de gamla avfallshögarna från hyttdriften. Efter mycket hårt arbete lyckas de och blir så förmögna att de kan köpa gruvan av bergslaget. De konservativa bergsmännen känner sig överkörda, men …
1887: Staten avvecklar sina intressen i Sala silvergruva och Sala bergslag tar över.
1888: Bergslaget säljer gruvan till bröderna Heberle och bildar Sala Silfververks AB, det första aktiebolaget i en rad som på olika sätt försökte få fart på verksamheten igen. Samma år brinner en stor del av staden ner igen.
1889: den nya smälthyttan alldeles intill gruvan står färdig.
1890: den första ångmaskinen för uppfordring av malm installeras i ett nybyggt hus alldeles intill Karl XI:s schakt.
1894: Bolaget blöder och ombildas till AB Salberget under ledning av gruvingenjören och disponenten vid Norbergs gruvförvaltning Gustaf Abraham Granström. Även detta bolag får svårt att överleva.
AB SALA ZINK BILDAS
1900-talet
1905-08: AB Sala Zink bildas 1905. Zinkmalm blir företagets primära produkt. 1908 går företaget i konkurs. Pumparna stängs av under flera år och vattennivån i Sala silvergruva stiger.
1910-tal: Efter att ha arrenderat smälthyttan i fem år förvärvar Svenska Metallverken allt större andel av aktierna i Sala Gruf AB, för att slutligen överta de sista fyra 1919. Under perioden hade smälthyttan byggts om och Svenska Metallverken drev sedan gruvan fram till 1938.
1924: Sala stad firar 300 år och Gustav V besöker såväl staden som gruvan. 1938-62: Avesta Jernverk tar över gruvan. Bronäsgruvan öppnas och ger stora mängder silver, bly och zink.
1956 utvinns 5600 kilo rent silver. 1962 stängs Bronäsgruvan.
1950-tal: Omfattande arkeologiska utgrävningar av Gruvbyn genomförs och ny historia skrivs vid gruvan.
1972: Visningsleden ner till 60 meter öppnas upp för allmänheten.
1980-tal: Ytterligare arkeologiska utgrävningar av Gruvbyn.
1988: Sala kommun övertar skötseln av Sala silvergruva. Den nutida musei- och visningsverksamheten tar form.
NUTID
2000-talet
2014: Sala silvergruva byggnadsminnesförklaras.
2019: Naturvårdsverket avsätter 150 miljoner kronor för att genomföra omfattande miljöåtgärder vid gruvan och Pråmån.
2020: November 2020 inleds miljöåtgärderna vid Sala Silvergruva. Samtidigt härjar pandemin och verksamheten vid gruvan stannar av.
2021: Verksamheten drar så sakteliga igång igen och besökare kan återigen ta sig ner i gruvan och njuta av det välbevarade området ovan jord.
2022: ett nystartat prospekteringsföretag meddelar att de har hittat stora mängder zink med mera. Kanske kommer gruvdriften i Sala vakna till liv igen?
KONTAKTA OSS